Riddarsvärdet

"Med fasansfull insikt inser Theo och Ramona att de inte kommit tillbaka till sin egen tid. De håller i ett riddarsvärd! Vid ljudet av röster släpper Ramona taget och gömmer sig. Theo står som förstenad och stirrar på svärdet.

Theo har förstått att svärdet är deras enda bilje [...]
Visa längre beskrivning

"Med fasansfull insikt inser Theo och Ramona att de inte kommit tillbaka till sin egen tid. De håller i ett riddarsvärd! Vid ljudet av röster släpper Ramona taget och gömmer sig. Theo står som förstenad och stirrar på svärdet.

Theo har förstått att svärdet är deras enda biljett hem. Han måste hålla fast vid det, till vilket pris som helst. Hans beslut för dem åt skilda håll, till Mont-St-Michel och Château de Pirou i Normandie under 1300-talets riddartid.

Planer smids om ond, bråd död, vilket även inkluderar Theo och Ramona.

"Med sin skickliga berättarteknik skildrar Kim livet på riddartiden, samtidigt som hon för berättelsen vidare på ett spännande sätt som fångar läsaren från början till slut." Kristina Fridensköld.

"Kim har än en gång lyckats fånga tiden och andan i en spännande berättelse!" Annelie Nilsson.

"Miljön är väl beskriven med många detaljer som gör historien levande." BTJ, lektör Agenta Warheim

"Det är drivet berättat och spännande..." BTJ, lektör Thomas Storn.

"Med välskildrad miljö och en historia som griper tag i läsaren från första bladet till det sista har Kimselius på nytt lyckats ta upp en del av historien på ett nytt sätt och i en vinkel som engagerar läsaren." A.M. Silverspegel

UTDRAG UR RIDDARSVÄRDET:

Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra. Alldeles nyss hade de befunnit sig i Paris, mitt under franska revolutionen. De hade fattat tag om giljotinbladet som skulle föra dem hem, tillsammans med Ramonas kusin Robert. Nu var Robert inte längre tillsammans med dem. Var fanns han och var befann de sig? De hade i alla fall inte kommit tillbaka till sin egen tid, det var de säkra på.

Theo och Ramona hade en sagolik förmåga, de kunde resa i tiden. Oftast hände det när de minst anade det. Den här gången hade de verkligen blivit överraskade. De hade en tid befunnit sig på 1700-talet under franska revolutionen, där människor halshöggs med en giljotin. De hade varit med om många fruktansvärda saker och undkommit i sista stund. Theo och Ramona hade trott att de skulle komma tillbaka till sin egen tid när de hade fattat tag om giljotinbladet. Men istället för att hålla i ett giljotinblad stod de nu och höll i ett svärd. Hur hade det gått till?

De hade inte en aning om var de befann sig, i vilket århundrade, i vilket land eller vilken plats. Det enda de visste var att de hade en förmåga att alltid hamna i svårigheter så fort de varit med om en tidsförflyttning.

Ramona släppte snabbt greppet om svärdet, som om det hade bränt hennes fingrar.

Theo höll däremot ett stadigt tag om svärdet. Han såg beundrande på det stora, tveeggade svärdet. Det var tungt. Fästet var sirligt utformat och hade snirkliga initialer alldeles innan den vassa eggen tog vid. Svärdet glänste som om det var alldeles nysmitt, eller kanske polerat. Theo var så fascinerad av svärdet i sin hand, att han helt glömde av att han egentligen borde befinna sig i ett museum, tillsammans med Robert och Ramona, istället för det tält han och Ramona nu befann sig i.

Röster utanför fick Ramona att se sig om efter ett gömställe. Hon dök in bakom en koffert som stod i ena änden av tältet. Häpet såg Ramona hur Theo höll ett fast grepp om svärdet, som om han var rädd för att släppa det ifrån sig. Theo stod som fastfrusen och gjorde inte en ansats till att gömma sig. Varför gjorde han så? Varför gömde han sig inte?

Greppet om svärdet hårdnade när Theo hörde rösterna. Hur gärna han än ville gömma sig visste han att det inte var någon idé. Det viktigaste just nu var att inte släppa svärdet ifrån sig. Svärdet var den enda trygga punkten. Det enda som enligt Theo kunde föra dem tillbaka till deras egen tid. Hur skulle de annars kunna resa tillbaka hem? Han hade nu insett att de inte hade kommit tillbaka till museet varifrån deras tidigare tidsresa startat. Aldrig förr hade det hänt att de rest till en främmande plats direkt, utan att komma hem emellan. Varför hade det hänt den här gången?

Theo visste inte och det hjälpte inte att grubbla över det som hade hänt. Nu gällde det att se till så att det inte fick värre följder. Han vägrade släppa greppet om svärdet. Det var den enda länk de hade för att ta sig hem. Theo höll sig fast i svärdet som en drunknande skulle ha hållit sig fast i ett halmstrå, om det var det enda som fanns till hands. Just nu var svärdet deras enda möjlighet att ta sig tillbaka hem. Det var Theo absolut säker på.

Tältduken drogs undan och plötsligt stod Theo badande i en solstråle. Svärdet i hans hand skimrade...