Käket & Moralen: Teatersällskapet Proteus/Mercurius från studentteater till länsteater

Den franske sociologen Pierre Bourdieu använder begreppet kulturfält för att karaktärisera arenan, där aktörer och institutioner slåss om den korrekta definitionen av, i detta fall, bra teater. Sara Granaths främsta mål är att hitta och sammanställa de olika faktorer som bidrar till den f [...]
Visa längre beskrivning

Den franske sociologen Pierre Bourdieu använder begreppet kulturfält för att karaktärisera arenan, där aktörer och institutioner slåss om den korrekta definitionen av, i detta fall, bra teater. Sara Granaths främsta mål är att hitta och sammanställa de olika faktorer som bidrar till den förändrade legitimiteten för Proteus/Mercurius inom den svenska teaterfältetet. Genom att placera sig själv inom detta område, försöker hon studera hur Proteus/Mercurius bana skiljer sig i förhållande till andra teatergrupper som utgör den fria teaterrörelsen från mitten av sextiotalet och framåt.

Proteus/Mercurius skilde sig från många andra grupper vid denna tidpunkt då vänsterorienterade politiska grupper var vanliga. De hade också en klart definierad ledare och regissör, när lagarbete var ordet för dagen. När andra grupper skrev sina egna pjäser, specialiserade sig Proteus/Mercurius på klassiker som Shakespeare, Marivaux, Strindberg, Holberg och så vidare. Det verkar vara en fråga om timing - Proteus/Mercurius var aldrig i mittfåran av teatergrupper. Men på avstånd framträder flera likheter mellan Proteus/Mercurius och andra grupper. En av anledningarna till Proteus/Mercurius förändrade legitimitet tycks vara att olika typer av symboliskt kapital såsom utbildning och sociala relationer visade sig vara värdefulla vid olika tidpunkter.

När grupperna, tack vare generösa statliga bidrag, svämmade över på marknaden, blev faktorer såsom statligt utbildade skådespelare viktigare. Och även om Proteus/Mercurius lyckades utgöra grunden för en ny regional teater, blev traditionen att använda amatörer eller studenter som skådespelare i produktioner en alltmer negativ faktor. Sara Granath konstaterar dock att Proteus/Mercurius, under alla år, ändå behöll sitt ursprungliga mål att interagera med publiken på nya och annorlunda sätt, ofta på platser som normalt inte används för teater. Den mest uppskattade delen av gruppens arbete var alltid utomhusföreställningar på sommaren, vilket nådde målgrupper utanför den vanliga gruppen av teaterbesökarna. Detsamma gällde för föreställningar för särskilda grupper, såsom improvisationer med sjuksköterskor och Nalle Puh för mentalt handikappade barn. Även om Proteus/Mercurius inte nådde varaktig berömmelse inom området, mötte gruppen en hel del mycket uppskattande publik.