Söndagen då jag blev världsmästare

Året är 1954. Det har gått nio år sedan det senaste krigsslutet och maktkampen mellan öst och väst pågår för fullt. Men 1954 är också året då denna maktbalans ska komma att skakas i sina grundvalar – på fotbollsplanen.

Lagom till sommarens fotbolls-VM i Tyskland utg [...]
Visa längre beskrivning

Året är 1954. Det har gått nio år sedan det senaste krigsslutet och maktkampen mellan öst och väst pågår för fullt. Men 1954 är också året då denna maktbalans ska komma att skakas i sina grundvalar – på fotbollsplanen.

Lagom till sommarens fotbolls-VM i Tyskland utger Bokförlaget Tranan den tyske journalisten och författaren Friedrich Christian Delius kortroman Söndagen då jag blev världsmästare, en personlig och känsligt avlyssnad berättelse om en elvaårig pojkes upplevelser under den omvälvande söndagseftermiddag som innebar en brytpunkt i det kollektiva trauma som drabbat landet i och med andra världskrigets slut: den mirakulösa finalsegern mot Ungerns stjärnspäckade landslag under fotbolls-VM 1954.

Från radion i faderns prästerliga ämbetsrum, omgiven av liturgisk litteratur och gammaltestamentlig symbolik, mottar den spänt lystrande huvudpersonen fortlöpande rapporter om den annalkande sensation som utspelar sig på fotbollsarenan i Bern. Den upphetsade radioröstens frikostiga missbruk av ord som skyddsänglar, böner och fotbollsgudar får referatet att först framstå som en hädisk mässa i pojkens gudfruktiga öron, men i takt med att Walter, Liebrich, Turek och de andra hjältarna i det västtyska laget tvingar de oövervinneliga ungrarna på fall står det bara alltmer klart för honom att Fadern, Sonen och Den Helige Anden inte har någonting med detta jordiska mirakel att göra ...