Publikation eller applikation? En undersökning om forskning i samverkan

Demoskop har på uppdrag av Svenskt Näringsliv genomfört en intervjuundersökning med 589 forskare och 26 personer i ledande ställning på universitet och högskolor om akademins samverkansuppgift. Undersökningen är en uppföljning till en tidigare intervjuundersökning som Svenskt Näringsliv [...]
Visa längre beskrivning

Demoskop har på uppdrag av Svenskt Näringsliv genomfört en intervjuundersökning med 589 forskare och 26 personer i ledande ställning på universitet och högskolor om akademins samverkansuppgift. Undersökningen är en uppföljning till en tidigare intervjuundersökning som Svenskt Näringsliv genomförde 2011. Redan 1997 infördes en tredje huvuduppgift för lärosätena. Förutom utbildning och forskning så skulle lärosätena enligt högskolelagen också ?samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet?. Resultatet av den tredje uppgiften har dock inte varit tillfredsställande. I juni 2009 skärptes därför den tredje uppgiften i högskolelagen ytterligare. Under de senaste två forskningspropositionerna har också innovationskontor införts på lärosätena samt strategiska forsknings- och innovationsprogram etablerats i samverkan mellan industri och akademi. Trots dessa åtgärder visar vår undersökning att andelen forskare med erfarenhet av samverkan har sjunkit från 87 procent till 75 procent. Färre forskare ser också samverkan som en viktig uppgift. Båda förändringarna är statistiskt säkerställda och har skett sedan år 2011. En del av minskningen kan troligen förklaras med att andelen forskare som uppfattar ledningen som tydlig om samverkansuppgiften också har sjunkit från 35 procent till 30 procent. Kopplingen mellan arbetsgivarens tydlighet kring samverkansuppgiften å ena sidan och forskarnas inställning till samverkan å andra sidan är stark. Det bristande ledarskapet för samverkan står också i stark kontrast till forskarnas egna positiva erfarenheter. 8 av 10 forskare anser att samverkan har haft en positiv inverkan på den egna forskningen. Slutsatsen blir att samverkan på lärosätena inte sker tack vare det akademiska ledarskapet. Det sker trots det akademiska ledarskapet. Ingenstans är det så tydligt som inom humaniora. Det är den fakultet som har största andel forskare med samverkanserfarenhet: 8 av 10 forskare uppger att de någon gång har samarbetat med näringsliv eller annan organisation. Samtidigt är humaniora den fakultet där meritvärdet av samverkan upplevs som allra lägst. Endast 2 av 10 forskare uppger att samverkan är meriterande i karriären i mycket eller ganska hög utsträckning. Vetenskapsrådet och Vinnova har nyligen utrett nya indikatorer för en fördelning av de direkta forskningsanslagen i ökad konkurrens. Vår undersökning visar att en sådan modell har en stark acceptans bland svenska forskare. Det tyder på både ett gott självförtroende hos svenska forskare och ett intresse för att forskningen faktiskt ska leda till samhällsnytta. Mot bakgrund av undersökningen föreslår Svenskt Näringsliv tre åtgärder för att stärka samverkan: Ledarskap för samverkan: Forskare vars akademiska ledare tydligt visar att samverkan är en viktig arbetsuppgift anser också själva att så är fallet. Ett starkare ledarskap skulle därför i förlängningen leda till mer samverkan. Ekonomiska drivkrafter för samverkan: En innovationspremie bör införas i det svenska forskningssystemet genom att omfördela en del av de fasta basanslagen för forskning. Premien måste vara stor nog för att förändra mönstret av otillräcklig ledning för samverkan. Drivkrafter för forskarrörlighet: Undersökningen visar att forskare med extern arbetslivserfarenhet är betydligt mer positiva till samverkan än genomsnittet. För att främja rörligheten bör en mobilitetspremie prövas. Det kan exempelvis handla om att mobilitet och samverkanserfarenhet ska kopplas till forskningsfinansieringen samt ingå i lärosätenas meriteringssystem.