Var slutar det blå?

Nu inbjuds vi att delta i ett stimulerande samtal om existentiella frågor. Vi får le och skratta åt dråpliga situationer, bli djupt berörda av heliga möten på "förklaringsberg" i en bombad katedral, en mäktig körsång av rullstolsburna ungdomar från Hiroshima som sjunger Halleluja, ett m� [...]
Visa längre beskrivning

Nu inbjuds vi att delta i ett stimulerande samtal om existentiella frågor. Vi får le och skratta åt dråpliga situationer, bli djupt berörda av heliga möten på "förklaringsberg" i en bombad katedral, en mäktig körsång av rullstolsburna ungdomar från Hiroshima som sjunger Halleluja, ett möte på Plattan i Stockholm.

Lars-Göran har arbetat som uppskattad och banbrytande rehabiliteringsläkare och klinikchef. Tidigare har han bland annat skrivit boken "Att leva är mer än att överleva". Han har nu skrivit en personlig och självbiografisk bok som ger glimtar från ett ärligt sökande efter en hållbar livssyn. Han kommer så småningom fram till att sund tro inte strider mot sunt förnuft. Men han anser också att sunt förnuft inte begriper allt i en sund tro.

Med sin öppenhet störs Lars-Göran inte av tanken att vara släkt med aporna, teorier om Big Bang, buddhistisk livsfilosofi, människor med annan tro och andra värderingar. Med respekt för naturvetenskap och naturlagar drivs han samtidigt av ett brinnande intresse för det som inte kan ses med blotta ögat eller så lätt låter sig diagnostiseras. Från att som barn ha undrat över var den klarblå sommarhimlen slutade har frågorna kommit att handla om "Var slutar min tro? Vad tror jag på?" Genom målmedvetna studier, meditation och bön har Lars-Göran alltmer fascinerats av Mästaren som gjorde väl, botade sjuka och gav marginaliserade människor nytt livsvärde. Han funderar samtidigt över helande och underverk och om tron kan vara en hälsofara.


Jag rekommenderar gärna Lars-Göran Ottosson, läkaren med känsla för helhet och som har förstått att också vara en god själavårdare.

Lasse Yngvesson